Till startsidan Historik Oravaisregattan 2009   2008   2007   2006   2005   2004   2003 Nyheter Kontakter		En berättelse i bilder om hur en allmogebåt blir till (som den återgavs i Vasabladets Midsommarmagasin 19 juni 2003) Tidig snösättning Nänä det skall inte stå sjösättning och det är alltså inget tryckfel. Arbetet med Oravaisbornas allmogebåt ”Årvass” inleddes i Kulla Båtars utrymmen. För båtbyggarbrödernas del kunde allmogebåtbyggarna ha hållit till där tills båten var färdig. Av olika orsaker blev det dock lokalbyte. Spantmallarna spikades i båtbyggeriets utrymmen och kölen sträcktes. Sedan blev det vad som kunde kallas snösättning. Odert Holmqvist binder fast kölen på en liten båtkärra för transport till det nya stället, Sandströms forna snickeri, som nuvarande ägaren Benny Norrgård upplät mot att arbetsgruppen kring Årvass står för värmekostnaderna. Bygget påbörjades i november och flytten skedde i december.   Förankring i taket Man kunde tro att en båt ligger stadigt på verkstadsgolvet. Så är det dock inte, bilden visar hur spantmallarna är monterade och hur de stöds i taket.   Noga med aktern Hans ”Hanski” Olin är båtbyggargängets finsnickare. En av uppgifterna var att med trätappar gömma bultarna som håller akterspegeln. Det blev en del skämt om aktern och hur viktigt det är att den görs bra. Inte minst när ”spioner” från från allmogebåtgrupperna i Munsala hälsat på. Aktern är nämligen den båtdel som våra tävlingsmotståndare kommer att se mest, har vi sagt. Det har förstås funnits glädjedödare, läs Stig Doktar, som sagt att de orden kommer vi att få äta upp många gånger under sommaren. Hur som helst är aktern speciell, det handlar om en modifiering av den gamla skötbåten. Båtarna blev tväraktrade först när motorerna kom, kanske redan när folk började fiska med ryssja. På Årvass är akterspegeln dessutom snedställd och därför inte bra att hänga en snurra på. I början var det en del motigheter med akterspegeln. På den första som gjordes var vinklingen inte beaktad och den blev för låg.   Överarbetat skarv En, två, tre... Det går att räkna till åtta skruvtvingare och visst är bordskarvet överarbetat. Småningom lärde vi oss att det går att limma ihop bord med betydligt färre tvingare. På grund av båtens längd och böjningen måste borden limmas ihop av två, stundom tre brädor. Och så blev det några extra skarv på grund av att brädor sprack och måste kapas. Det skedde på grund av oförsiktighet, okunskap och bristande utrustning. Borden skulle nämligen bändas och böjas å det jäkligaste. Det hjälpte att blöta ner virket och att över natten lämna det i ”bögon” som då man fordomdags böjde skidor. Och vi lärde oss efterhand att inte ”knacka” nära kvistar och inte försöka göra hela böjningen med en gång. Men nog skulle det ha suttit bra med en ”basare” som kom sedan, när spanterna böjdes. Ännu i början av februari var bara hälften av borden på plats, men sedan började det löpa. I ett skede kläcktes en plan som gick ut på att vi skaffar en släpbåt för de som spräcker bord. Planen övergavs eftersom nästan alla skulle ha hamnat i släpbåten. Och vi tröstade oss med talesättet att det är bara de som inte gör något som inte gör fel.   Lite fusk De första borden är lagda och Björn Achrén granskar. Bilden visar hur stapeln är byggd och en expert kan kanske se att vi fuskat en aning. Förr i tiden tätades borden med hampa och tjära, kokta myrstackar och annat naturmaterial. Vi har fuskat och använt modern tätningsmassa. Tvivlare Göran Backman ser uppenbart tvivlande ut. Hinner vi, var frågan som ställdes i februari och frågan gällde om vi vågar anmäla Årvass till Postrodden 28 juni. Anmälan gjordes sedan en slutspurt inletts under den sista majveckan. Veckan före midsommaren var över 2 000 talkotimmar bokförda. Där finns inte med de många timmar som en kvinnogrupp lagt ner på att sticka tröjor åt roddarna/seglarna. Kvinnorna skall också fixa byxor, flanellskjortor och andra plagg i gammaldags stil. ”Nog borde också vi i Oravais....” Björn Achrén, som till vardags är teknisk chef vid Milka, har för det mesta agerat limmästare och det ligger en viss symbolik i detta, han har också hållit ihop gänget och försiktigt puffat på när orken sett ut att tryta. Dessutom var Achrén den som tog initiativet till allmogebåtbygget i Oravais. Det började under Monäsrodden i fjol. Achrén var där liksom pensionerade båtkonstruktören Eivind Still från Jakobstad. Still har jobbat med moderna flytetyg men han hade året innan ritat en allmogebåt åt Vexalaborna (Nordstjärnan). Duon hamnade samtidigt på utflykt med Monäspasset. De var bekanta sedan en högsjöskepparkurs och när Achrén småfrös och fick låna fru Stills jacka blev det liksom lättare att prata om ditt och datt. – Jag frågade halvt på skoj om Still kunde rita en båt åt Oravaisborna. Han sade först att han hade många projekt på gång men han lovade senare, berättar Achrén. I hamnen i Monäs fanns andra Oravaisbor som tänkt samma tanke och det diskuterades. ”Munsalaborna har byggt flera allmogebåtar, Maxmoborna är med, varför inte vi?” Achrén var den som omvandlade tankarna i handling. Han började ringa runt till seglare, snickare och andra som kunde tänkas vara intresserade av att bygga en allmogebåt och ställa upp i tävlingar av typ Monäsrodden. De han kontaktade var på hugget. – Jag ringde bland andra Göran Backman och Stig Doktar i ett tidigt skede. Saken var klar när jag var ute på ped en dag och träffade Östen Karlsson, som lovade att ställa upp som kursledare. Det blev aldrig någon mi-kurs kring båtbygget, gänget var för sent ute. Men ingen ville vänta ett år. I stället har alla grävt lite extra i de egna plånböckerna. Bidrag har också fåtts, av kommunen och några företag men allmogebåten är långtifrån slutfinansierad. Någon kapten för Årvass var ännu veckan före midsommar inte officiellt vald. Achrén förklarar att det för hans del handlat om en medveten strategi. Genom att inte i ett tidigt skede utse någon ledare så tar alla ansvar för bygget. När det drar ihop sig till postrodd och tävlingar utses en kapten. Många hjälpande händer Det behövdes många händer när de översta borden skulle böjas och skruvas fast. Högst upp sitter Daniel Svens och de hjälpande händerna tillhör Björn Achrén, Hans Olin, Karl-Erik Romar, Kenneth Hägg och Östen Karlsson. Länge var det bra när det fanns tillräckligt många händer för bordläggningsarbete på båda sidorna eller omkring sex talkoarbetare per kväll. Å andra sidan har det varit roligast när många varit med, fast antalet hyvlare - pratare då stått ungefär i förhållande 1 : 6.   Årsvarv (korsordsord?) Köpa åror? Tillverka själva och i så fall hur? Det var frågeställningar som småningom dök upp och frågorna fick svar. Bore Lax och Odert Holmqvist konstruerade en årsvarv. I träställningen finns ett mellanlager ovanför årbladet. Det förhindrar svaj, liksom det faktum att rotationshastighen inte behöver vara stor då en borrmaskin av något större format snurrar åran och en handkutter arbetar i motsatt riktning. I slutspurten har det inte blivit tillfälle att fråga om Lax/Holmqvist tänker söka patent på sin svarv.   ”Ångmaskin” I Årvassgänget finns folk som klarar det mesta. När spanterna skulle böjas konstruerades en ”ångmaskin” som gjorde det möjligt att basa spanterna. Inuti mojängen som Kenneth Hägg laddar virke i finns en gasflaska. Gasen värmer vatten som förångas och gör spanterna mjuka och böjliga. Tjugo minuter skulle de ligga ångkokaren.   Det är gran som gäller Odert Holmqvist sågar till en av de sista grovspanterna av statliga rotfällen. Det hände sig nämligen att höststormen för snart två år sedan fällde träd i massor i nejden, bland annat på Forststyrelsens marker i Karvatskogarna. Årvassgänget fick lov att yxa åt sig av rotfällena invid Bölevägen. Det är för övrigt gran som gällt också vid bordläggningen även om gamla stammens seglare hött med fingret och sagt att aj, aj, gran spricker... Styvt jobb Trots uppvärmning är det ett styvt jobb att böja spanterna. Den som tar i är båtbyggarchefen Östen Karlsson medan Kenneth Semskar och Kenneth Hägg kollar hur det går.   Inredningen planeras Relingen är på plats och skvättborden samt årtullarna skall placeras rätt. Östen Karlsson ritar och berättar hur de detaljerna samt roddarbänkarna skall placeras. Vid relingen står Björn Achrén, Stig Doktar, Mikael Lillkung och Kenneth Semskar.   Finputsad Toften i både för och akter, roddarbänkarna och durken, alltså allt det där man sitter eller går på, är nylagda och aldrig blir väl båten så stilig. När den tjäras, som det redan gjorts med utsidan och skvättborden här, framträder kvistar och andra ojämnheter i trävirket. Det blir fläckigt åtminstone till solen ”ljusat upp” virket igen eller tills båten tjärats så många gånger att den blir svart. De som finputsar är Karl-Erik Romar, Daniel Svens och Kenneth Semskar.   En viktig dag Det är något speciellt med att dra ut en båt från ”skeppsvarvet” efter en lång vinters arbete. Åtminstone påminde allmogebåtbyggarna i Oravais om ystra kalvar på vårbete när ”Årvass” drogs ut ur verkstaden för transport till ett ställe där master kunde sättas upp. I bild Odert Holmqvist som skötte vinschen medan andra sköt på inomhus. Nu då.... Masterna ligger men flaggan är uppe. Årvass är klar för sjösättning. Med om den händelsen var från vänster Kenneth Hägg, Daniel Svens, Göran Backman, Odert Holmqvist, Mikael Lillkung, Kenneth Semskar, Bore Lax, Björn Achrén som sitter i båten samt Stig Doktar och Hans Olin.